Det här är bara lite för mycket

Idag på jobbet spelades Lugna Favoriter, och jag
blev less efter en låt. Försökte se det goda i
situationen (positivism, vad har hänt?). Levde mig
därför in i låtarna. Självklart spelades Hello med
Lionel Richie. Stod där i kassan och tänkte på hur
svårt det måste varit på 80-talet (eftersom jag antar
att det hela utspelar sig då). Lionel har förlorat
kontakten med sin High School Sweetheart, har bara
ett gammalt nummer och en gammal adress. Det finns
inga mobiltelefoner, ingen mail, inget community.
Hur ska det gå? Han går till den gamla adressen
och sjunger utanför hennes dörr: "Hello, is it me
you're looking for?" Ingen svarar, han undrar var
hon är och vad hon gör. Han måste få veta!
Han vill bara berätta att han älskar henne så.

Seriöst, sjukt sorgligt. Vi internet-människor har
det lätt. Vi bara googlar någon och man får veta allt.
Men ändå, tänk så ROMANTISKT att en gammal kärlek helt
plötsligt står utanför dörren med värsta kärleksförklaringen.
Skulle man säga nej? Jag skulle inte tro det va.

Det var min dag, sanslöst spännande. Min i-pod har fuckat
ur och jag har ingen mat i kylen. Bara folköl, men kan man
äta det? NEJ!