Okej, jag slöbloggar för att få bort bilden
på den onda fjärilsmalen.
Tänker på att jag är inne på mitt 25:e levnadsår.
Tänker på att jag sedan typ 7-års ålder velat
vara yngre. Som om det skulle vara så himla
mycket bättre att vara yngre, som om inte alla
går igenom samma saker.
Ni vet, första kyssen, första riktiga lönen,
första resan utan föräldrar, första fyllan.
Sen är det bara andra, tredje, fjärde.
Jag vill inte att det ska ta slut, att det
ska sluta komma någonting som är det första.
Jag vill inte sitta och tänka på det som var sista
gången. Sista gången jag spenderade 2000 kronor på
ett par skor, sista gången jag var uppe hela natten
bara för att, sista gången jag var totalt dum i huvudet
och förstörde allting.
Nu tänker jag på att det här är första gången jag är
riktigt seriös i bloggen, ingen ironi, ingen humor.
Hoppas jag inte sitter på min ålders höst och tänker
på det här inlägget som var både mitt första och sista
seriösa inlägg. "Varför skrev jag inget mer allvarligt,
något som verkligen känns? ÅÅÅÅÅH, VARFÖR VARFÖR?"
Men oj, där var jag tillbaka igen.
Satans ironi, vilken förbannelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
MIKET BRA INLEG!
Hej! Bra inlägg, lilla åldersnoja. Jag är känner dock inte likadant, jag tyckte att det var trevligt att fylla 25. :-) Tänk vad mycket du ändå har kvar att uppleva! Du har ju kvar (om du vill förstås): 1)första gången du kör bil själv, 2)första egna bilen 3)första graviditeten, 4)första barnen (och barnbarnen!), 5)första egna husdjuret, 6)första riktiga jobbet efter utbildningen, 7)första feta lönen =) etc.. Livet är härligt i alla stadier tycker jag! Tjoho, ha en underbar dag! /Positivisten
Är, likt Sofia, positivist men förstår åldersnojan. Första kyssen får man dock flera gånger - en för varje groda.
Skicka en kommentar